Däremot blev det ett helt annat köp, ett Verkligt Fynd tror/hoppas jag. Stockholms Stadsmission, 20 kronor. Men det är inte priset det gäller utan modellen. Jag tror nämligen att det här är en form som man kan baka världens godaste sockerkakor i.
Mamma har en liknande, fyndad på nån loppis, och i den bakar hon världens absolut godaste sockerkakor, det blir inte alls samma sak i hennes andra formar. Jag tror att det hänger på det stora hålet i mitten, och så mammas recept så klart :-) Jag måste nog handla lite imorron och provbaka, grädde och "tjockmjölk" ska det vara.
Igår var en Lyckodag. Jag säger bara, fredag den 13:e släng dig i väggen! Det som hände var Ett Lyckligt Återseende. En slumpens dag, en ändrad vana och en vikarie.
Jag hade bestämt mig för att köra ett annat träningspass än jag brukar på fredagar och i sista sekunden kom instruktören, klev upp på scenen och sa "hej jag heter L, jag ska vicka för L".
Men, men, visst var det väl L?! Som jag inte träffat på minst 6-7 år. Jisses! Härom dagen tittade jag upp på min matberedare uppe på köksskåpet och tänkte på L, den köpte jag när hon jobbade i Electrolux-butiken. Och nu kom hon plötsligt här och skulle leda träningspasset.
Det där med att man ska hem snabbt efter träningen och äta gällde inte igår :-) vi satte oss på golvet i träningssalen och pratade.
4 kommentarer:
En sån form har faktiskt jag som aldrig bakar, vet i 17 hur den hamnat här...
Hoppas bakningen blir lyckad....
I bland är livet lustigt, har hänt mej oxå att jag tänkt på en viss person som jag inte sett på evigheter och sen bara "plopp" så träffas man.
Nu ska jag fixa till mej för snart ringer väl jobbet om att jag ska iväg på uppdrag....
Tittar in sen på din fototriss!!
Kram och ha det så gott!!
Åh!Häftigt när människor dyker upp så där som en glad överraskning!
Bakning...Ähum!
Inte riktigt min grej=))
Sist jag gjorde sockerkaka
(köpte tom mix)så såg den så fin ut men den var något ofärdig i mitten om jag säger så...
Go Söndag önskar jag dig!
Här har gamla bekantskaper börjat dyka upp på jobbet. Högst märkligt. Man har svårt att ta folk på allvar i jobbet när man har sett dem som sjuåringar...
Jag är ju ingen bakningsexpert, men olika varianter på sockerkaka brukar jag ju slänga ihop, och jag följer än receptet i hemkunskapsboken! Fast jag är inte så noga med det där att blanda ingredienser separat, och det funkar bra ändå!
Så, vad ska det bli av burkarna? Som än inte finns? Törs man gissa på fler decoupageexperiment? Jag gav mig ut på loppis med stora förhoppningar igår, men nå var det magert! Folk har fortfarande inte börjat sina vårstädningar... pfhui!! Så jag tänkte att jag får föregå med gott exempel och röja på som sjutton här hemma. Med ljuset så ser man ju allt damm desto bättre, tyvärr....
Men vilket himla trevligt sammanträffande du hamnade i på fredagen den trettonde! Sånt vill jag ha mer av i livet. Det är ofta de mötena som man sedan går och tänker på efteråt och som verkligen kan värma.
Vad som inte värmer är däremot snön. Nu ska den bort!!! Och jag har ju förstått det här med att det är förenat med livsfara att vandra genom Sthlm:s gator om man inte har koll på istapparna från taken och stress-galningarna på tunnelbanan. Jag har svårt att vänja mig vid T-centralen och tycker bara sämre och sämre om det stället. Det är liksom en otrevlig och ganska arg del av Sthlm.
Andra delar, som t ex Djurgården, gör mig lugn och glad.
Idag var jag på mitt superbraiga spinningpass igen. Så härligt med bra ledare!! Fast jag är ju en sån där tant-jympare som tränar på Friskis. Är ganska trogen F&S och ganska skeptisk och lite rädd för SATS. Tror att det bara är supersnygga muskelknuttar som får träna där...har jag rätt?
Skicka en kommentar